innan jag börjar packa

känner mig lite överdrivet känslosam just nu, brukar bli så efter att jag sett storfilm på bio och gråtit två kanske tre tårar. det blev lite pinsamt ett tag, eller egentligen inte men ändå, när jag kollar på filmen och säger till A att

jag vet inte, men ja GILLAR typ den där killen (en skådis i filmen alltså)

tre sekunder efter det böjer sig M fram och väser

kolla!! han är ju superlik köpenhamn! i biomörkret.

varpå jag tittar upp och direkt spottar den genanta liknelsen. Jag måste ta mig an något nytt fräscht snart känner jag (lammkött möjligtvis, gammkött funkar också bra). balansen blir skev annars. eller det blir den väl mest när jag pillar med för få saker.

tur då att jag åker iväg och jobbar på annan ort imorgon i en vecka. precis vad jag behöver. lite sol och bastu och friluftsliv på det. (lovar att jag kommer tröttna efter fem minuter och klaga över mygg och jobbiga människor men men.)

plan för hemkomsten är att sluta gräva ned mig i migsjälv och gräva ned mig i mina vänner lite. det är dom värda dom gullingarna.

nattmacka

det är skitstökigt på mitt rum men jag är för trött hela tiden för att kunna ta tag i det. orkar inte. och eftersom jag inte har några direkta problem med att leva värsta stöket så ligger sakerna kvar där dom ligger.

funderade på det tidigare idag, att vissa människor måste leva i rent och fint och lukta tvättsåpa, medan jag låter gamla glas stå lite överallt, kläder på golvet, alla möjliga saker i min säng (sängen är min borg. jag gör allt här: kollar film, läser, bloggar, sorterar kläder, äter, knullar. här ligger min mobil på laddning bredvid mina glasögon och lite olika ouppackade väskor hänger och slänger nere vid fotändan). hur som.

hade en bra dejt med A där vi styrde upp olika saker i hennes karriär, och genom det tände liv i min egen. älskar när man kan jobba på mindre projekt med sina vänner. apropå jobb fick jag precis reda på att jag får mer och mer ansvar på ett av mina extrajobb. helt underbart. klarar mig nog ända till september.

sen efter det är det nya jaktmarker som väntar.

men just nu är jag i något skönt flow, allting ordnar sig. med läga, med jobb, med köpenhamn, med vänner, med allt.

man skulle väl med andra ord kunna säga att jag...

mår bra?

(vill ändå inte riktigt säga det, känns som att jag jinxar det då.)

la vie

ett av problemen med att ha en sådan rik fantasi som jag har är att man lätt fastnar i dagdrömerier om hur mysigt det skulle vara att gå på dejt men en viss snubbe, vem som helst egentligen (köpenhamn) och saker som skulle kunna hända då. vilka platser jag vill visa etc etc.

skriver dagens sanning i ett sms till A
"jag blir ju förälskad i alla män jag umgås med i längre än fem minuter"

och ja, visst är det så.

å andra sidan kan man ju vända på steken och tona ned det hysteriska lite genom att tänka att jag faktiskt har ett sjukt tråkigt jobb som säkerligen i det långa loppet skulle få mig att tappa glädjen till livet totalt och i och med det är i ett STORT behov av lite distraherande fantasier.

kan dock tilläggas att det börjar gå lite väl långt när jag (medan jag hjälper en en drös med asjobbiga turister) börjar tänka tillbaka på det där mycket trevliga kyssandet som jag ägnade mig åt i köpenhamn. och hur det kändes när han la upp mina ben på sina. och exakt på vilket sätt det pirrade när han höll mig i handen.

typ sånt.

skyller dock på mensen (lite).
och på den enorma sjukdomstristessen (lite).

hursom,

köpenhamn har fått post i lådan.

men, sen då?

jaha. Okej. Så låt oss säga att glädjen över det svarade mejlet har lagt sig något nu och börjar så småningom (inte riktigt ännu) att ersättas med ett litet, om än befinnande, frö av ångest.

för; vad händer nu?

jag har aldrig gjort sånt här.

jag blev tillsammans med min första pojkvän när jag var 17 år.
han var en kompis kompis.

jag blev tillsammans med min andra pojkvän när jag var 19 år.
han var en kompis kompis.

jag vet inte hur man gör sånt här, på riktigt. jag har aldrig (typ vad jag kan minnas med undantag för några tonårs-sms med en kille jag gillade i högstadiet, men det är en helt annan historia) hållit på med sånt här "flörtande" om man kan kalla det för det. om det ens är det?

aaah. så sjukt frusterande.

googlar och hamnar på en wikiHow om "How to Keep a Man" och "How to Seduce a Man" med dom typ vidrigaste råden ever. man ska bland annat välja en parfym som killar gillar, lära sig dansa för killarnas skull och "make him feel like a King". Helt jävla sick. Inte alls klokare. sån jävla sexist-bull.

samtidigt är det ju nästan lika mycket skitsnack det här med "var bara dig själv". för inte fan kan jag vara mig själv helt fullt ut. inte över internet. inte när man inte träffas face to face och snackar. jag vill ju inte skrämma bort killen, jag vill övertyga honom om att han ska träffa mig när han flyttar till stockholm.

och så kommer det igen såklart, den andra sidan: "vadå övertyga honom? han ska väl gilla dig för den du är punkt slut. det ska väl egentligen inte spela någon roll alls vad du skriver, gillar han dig så kommer ni att träffas. håll inte på med spel. var den du är".

så tycker jag ju såklart.
egentligen.

hatar det här dubbelkriget som pågår i mitt huvud hela tiden.

tror hursomhelst att jag försöker mig på den här.

1. vänta i någon/ra dagar till innan jag svarar (det ska man tydligen göra, men detssutom känns det bra att kunna dra ut på mejlgrejen så långt som möjligt med så få sådana saker som möjligt. kort och gott jag vill att det ska bli höst så jag kan träffa killen.)

2. skriva något kul. och smart. och intressant. och hålla det kort. och lite flörtigt. (juste. och så var vi tillbaka där vi började.)

AAH! frustrationen!

DET HÄR ÄR JU HELT SJUKT.

HAN SVARADE!!!

(Jag blev så glad att jag skrek rakt ut. inte så konstigt kanske med tanke på hur ofta jag kollat min mejl, pinsamt ofta, sedan jag skickade iväg skiten. sen dansade jag. fett galen segerdans till Britney. stackars grannar.)

och vem vet, det kanske inte blir mer än så, det kanske aldrig blir någonting men det känns så jävla bra. det känns som en pytteliten seger och visst att det inte betyder något egentligen men jag har lärt mig att glädjas åt dom små sakerna så nu gläds jag.

HURRA!

vet inte rikigt, allt är lite konstigt

mår inte riktigt bra nu. det kan dels bero på att jag är rätt hungrig och som alla vet så känner sig väl ingen som nobelpristagare utan lite mat i magen. men det är inte riktigt det som stör mig mest.

det som istället ligger och grämer inom mig är hur jag ska kunna förbereda mig på ännu ett till avvisande. från köpenhamn såklart. för det kommer det nog att bli. ett avvisande alltså.

blir så trött.

det är ju inte direkt att jag faller pladask för dom här snubbarna och är så förälskad att ögonen går i kors men det känns ju helt jävla patetiskt att inte ens kunna komma förbi första stadiet av lära-känna-varandra. kanske är det det som svider lite. att ingen verkar vilja lära känna mig. typ inte ens som vän?

okej, nu är det mycket möjligt att hungern får mig att överdriva, det handlar trots allt bara om två killar. men ändå. det svider. jag vet ju att jag för det mesta är bra och rolig och trevlig att umgås med men varför ser dom inte det?

alla mina vänner säger hela tiden att jag inte ska underskatta mig själv, att jag är fantastisk och rolig och att alla vill vara med mig men jag börjar mer och mer att misstänka att det är fel. att det kanske mer är som i "he's just not that into you" att

om en kille verkligen vill dejta mig
träffa mig
umgås med mig som vän

så kommer den killen att "make it happen no matter what"

så kanske är det bara dags att ta tag i avvisandet och börja fokusera letandet efter en kille som faktiskt vill det. få det att hända alltså.

jag skulle kunna bli galen för mindre

huvudet snurrar, halsen igenkorkad och jag snurrar runt mellan samma tre fyra fem olika hemsidor hela tiden för att se om något nytt har hänt,

mejlen
aftonbladet
youtube
bloggfeeden
seriesidan

och sen runt om igen.

håller mig borta från själva facebook.
tänker att om köpenhamn väljer att svara på mitt facebookmejl som jag skickade inatt

(herregud. javisst. jag gjorde det verkligen. jag kan ju inte vara riktigt klok i huvudet. kommer inte ens ihåg vad jag skrev. (lögn såklart. kommer ihåg precis varenda pinsam mening) men. jag var iallafall nykter när jag skrev det. jaja, hursomhelst.)

så vore det ju jävligt bra. men med tanke på mina tidigare erfarenheter av kontaktsökning med gamla ragg har gått så...

jag vet inte.

är så sjukt jävla uttråkad.

i brist på mänsklig kontakt.

hatar att vara sjuk. alltså inte direkt för att det gör ont och är jobbigt rent fysiskt sådär, men just att när man vet att man inte kan/får/ska träffa människor,

så är det verkligen det enda man vill göra.

igår klädde jag på mig hundramiljoner kläder och gick till ica bara för att höra och kunna ställa mig bredvid lite riktiga människor. man blir ju knäpp av det här.

och självklart skiner solen ute, som vanligt när jag inte kan vara ute. men jag orkar inte riktigt bry mig. börjar längta lite efter hösten, trots att jag varken har heltidsjobb eller läga helt fixad.

men jag längtar efter att värmen ska lägga sig lite. jag längtar efter september. jag längtar efter nya pennskrin och skinnstövlar. höstjackor och sjalar.

det är konstigt det där. trots att jag verkligen har en utav mina bästa somrar. jag har picknickat och köpenhamnat och festat och chillat om vartannat. men det är lite som jag pratade med en kompis om förut:

att man blir lite trött på den här sommarhysterin. att allting ska vara så JÄVLA ROLIGT HELA TIDEN TÄNK PÅ DEN SVENSKA SOMMAREN GUD VAD VI SKA VARA GLADA OCH TACKSAMMA och vad händer om man känner sig nere ändårå? även fast solen skiner och man cyklar omkring på södermalm med fladdrande hår och badar i brunnviken och dricker saft med sugrör och lever livet. jag vet inte riktigt, det var väl inte det här jag ville skriva om egentligen men. bara dör at det är sommar så betyder ju inte det att man blir pernilla wahlgren-hyperglad per automatik.

kanske är det därför jag alltid har älskat hösten mer. en årstid där man kan slappna av. synd bara att den är så kort i sverige. still. längtar efter löven och mörkret. total favvis.

krasslig

betalar tydligen för mina utsvävanden nu i form av extrem halsont. KAN ha något med alla rökta cigg att göra, det känns som om någon dragit sandpapper längs hela halsen.

Sitter och funderar på om jag ska mejla köpenhamn. vilket jag såklart ska. det här med att våga, ta för sig osv.

äter kokta grönsaker med salt för att få i mig fibrer och vitaminer, tar varma bad och försöker att inte prata med någon. går sådär när folk ringer stup i ett. vissa som jag verkligen vill prata med (typ B) och vissa som jag kanske inte riktigt pallar (typ mowgli och X).

äsch.

ska försöka ge mig ut och köpa isglass, för halsen.
sen skriva manus.
sen fila på mejl.

någon som har någon bra huskur mot förkylning och halsont?

hemma igen

det finns så mycket som kan sägas, jag har egentligen redan sagt allting för halsen är helt igenomproppad och jag sitter ensam hemma med en stor kopp té och en burk ben & jerry's (fråga mig inte varför den stod i frysen bara. har aldrig fattat hypen med den glassen. cookie dough får mig att må lite illa) men det vill inte riktigt ge sig.

tänker att om det är straffet jag måste genomlida för allt mitt kul då är det ett väldigt litet straff att betala.

det finns så mycket som jag vill skriva om,

hur det kändes när alla köpenhamns grabbar vände huvudet för att spana på dom två hetaste tjejerna på mils avstånd. hur vi driker öl, skrattar, blir stötta på av äldre män som vill dra upp ocss på dansgolvet och dansa till livebandet. hur vi ramlar ur den ena baren till den andra baren och träffar pratar umgås med engelsmännen vi hamnat i samma rum som. hur man fortfarande kan fuska till sig att röka inomhus. att vi fulla som ägg ramlar in på en klubb där medelåldern är ungefär 17 år och jag går fram och låtsas vara turist från långtbortistan för att mingelfotografen ska ta en bild. och hur totalt vidriga vi ser ut på bilden och sexdansen och kebaben efteråt när jag skrattar så mycket att det flyger sallad över hela bordet.

andra kvällen går vi till en bar mer i vår smak lite mer bort från turistgatan och bara älskar livet på en pinne. sen kommer det en musiker med två kompisar och plötsligt

är i vi i en taxi till vetinteriktigtvart och en bar som har öppet til klockan 5
vi sitter och pratar och skrattar och hans kompisar går

vi sitter ändå kvar

sen går M på toaletten och han hoppar en stol närmare och en stol närmare och sen när jag sitter och förklarar något tråkigt eftersom jag blir nervös så kysser han mig och det kommer lite som en chock men en bra chock för han kysser bra.

M kommer tillbaka och han sitter på min stol. han tar mitt ben över sina och han klappar mig och håller mig i handen och jag skrattar för jag mår bra. är glad. och sedan håller jag ett kärlekstal till M om hur fantastisk hon är.

han vill sova hos mig. han säger om och om igen hur det inte spelar någon roll att vi bor i ett hostelrum med 5 andra personer han vill bara sova. sova bredvid. och håller min hand hårt. jag vet inte riktigt vad jag ska göra men tillslut åker M hem till rummet och jag hoppar in i en taxi där vi inte får kyssas på grund av någon deal med taxichauffören och jag skrattar så mycket när dom pratar svenska

och taxichauffören pratar svenska med dansk brytning och jag pratar svenska med dansk accent och låtsas att jag är dansk och skrattar så mycket.

...

innan jag går morgonen efter så skriver jag mitt namn i hans hand och han letar upp mig på facebook. och det är ju helt sjukt egentligen för han flyttar till sverige i september vilket sammanträffande.

jag åker en lång men lika fantastisk resa hemåt och googlar hans band på internet
hör första låten

och börjar nästan gråta

för jag tror att den här killen kanske kan vara ett geni.

nya resplaner

idag är det måndag och jag åker med A till vatten och grillning och den där sommaridyllen nivet. med saft och sugrör och man spelar boll lite överallt. vi packar springskorna så vi kan gå på hurtispromenad.

på onsdag kommer vi tillbaka till stockholm och äter en avslutande romantisk middag efter som jag har ett gift cerificate och sen på

torsdag så blir det först malmö

och sedan köpenhamn(!) med M. Äntligen lite resa. Äntligen lite rörelse på den här kroppen. Jag tänker att rörelsen utifrån kan påverka rörelsen inifrån. det ena påverkar det andra osv.

på nätterna när jag inte kan sova och stissar mig vaken till 5-6 snåret brukar jag fantisera ihop historier om en av tre killar. inatt var det american boy som sprang runt i romantiska drömscenerier och så funderade jag länge och hårt på vad jag skulle säga till honom om vi ses igen.

eller kanske snarare när vi ses igen.

jag ska ju faktiskt hälsa på A i höst igen.

it's bound to happen typ.

nattlig funderare

igår natt,

eller alltså inatt, när jag satt och jobbade kom det fram en kille som jobbar på en slags vaktgrej och skulle snacka. visst visst tänker jag för klockan är ju fyra ungefär och det kommer inga människor och lite prat har jag väl inte dött av.

jag snackar på som vanligt, men ungefär hälften in genom samtalet så inser jag att den här killen faktiskt står och stöter på mig.

blir lite osäker till en början såklart;

tänker:
eller gör han det? jag kanske har hajat fel nu igen. varför skulle han göra det bla bla bla osv

sen när han och hans kollega ska gå vidare till nästa plats så mumlar han fram något om att det vore roligt att ses igen och jag säger 'jamen visst vi ses säkert runtomkring på jobbet'.

pallar inte.

men det som gör mig trött med hela den här mediokra historien är mest att

1. jag fortfarande inte kan spela det här spelet som alla kör med. jag hajar inte. det är lite som att försöka lära en blind man att köra bil. jag kan inte tolka i vilken riktning samtalet går. jag vet inte vad saker betyder. jag förstår inte otydliga "signs". orkar inte.

2. att inte nog med att jag inte hajar spelet så måste jag nedvärdera mig själv genom att tro att "nej, varför skulle han vara intresserad av mig jag är ju ingen speciell". hatar sånt. hatar när självföraktet smyger sig in bland vanliga tankar och så står man där och känner sig sänkt, och fattar inte att det var en själv som sänkte en. hatar att jag är elak mot mig själv.

nu går jag och lägge rmig en sista timme.

har sovit hela dagen för att kunna ställa om till att jobba natt. med tre filmer på datorn, té och böcker så ska det nog gå bra. och jag hoppas att alla människor ute i stockholm inatt inte känner för att bråka och vara sviniga.

drömde en massa mitt-i-mellan dröm och vaken-drömmar om en kille som jag mejlar med. tror att jag kanske är lite intresserad.

men det återstår att se.

närmast framöver är det skärgårdsliv och sedan singelturné med M. Kasta ut nätet och sedan se vad som fastnar. och juste.

exet kommer tillbaka från sin roadtrip också.

det går bra nu kompis

och helt plötsligt kommer gamla vänner tillbaka in i livet, och dagarna bara fylls av saker att göra. jag som glömde bort att jag hade vänner, man blir lite förvånad.

pengarna rinner bort i samma takt som dagarna men nu har jag iallafall jobbat två helger i rad och på måndag åker jag ut till skärgården och ska springa runt på ängarna och bada och ha diksmedelsreklamsliv.

fick fett med förtroende från min chef som har kontrakterat mig på tre större jobb i höst vilket känns underbart. roligt. utmanande. lite läskigt.

skriver på pjäsen också. och träffade på en ur gruppen igår. försöker skriva fast det låser sig emellanåt. jag inbillar mig ändå att det är bra för mig. att jag ska slutföra och sen får vi se.

har äntligen hittat en lägenhet(!) som jag har råd med, om allt går som det ska så är det inflyttning 1 augusti.

börjar såklart noja ur lite nu. eftersom allting går så bra. är inte van vid känslan, vet inte riktigt hur man hanterar att allt flyter på. känner lite panik över att det ska hända något hemskt, något ska falla sönder, något ska skita sig osv. försöker hålla paniken på låg nivå och bara njuta, men den finns ändå lite där. innerst inne. skadeskjuten som man är.

jobbar på att bli mindre dark and twisted.

men nu;

ut i solen.