just nu känner jag mig som en sån där jobbig tjej

idag hade jag min sista lektion på ett av dom två ämnen som jag läser den här terminen. det kändes bra.

under promenaden till tunnelbanan så lyssnade jag på musik och kunde inte låta bli att gå och fantisera om hösten i New York och den nya lägenheten och american boy. kändes mindre bra.

för han har fortfarande inte svarat. och jag vet att i den verkliga världen så är inte fem dagar länge, inte länge alls. men i världen inne i mitt huvud så är det jättelänge. patetiskt. jag vet. mitt intellekt säger också det till mig. det säger dessutom en massa andra saker. jag är dålig på att lyssna på min hjärna.

inuti mitt huvud

"det måste ju handla om att bryta sina mönster, inte sant? för det är ju ifrån mina nedgångna hjulspår jag vill. byta spår, lära mig själv att fungera annorlunda. innerst inne finns ju alltid en oro för att jag aldrig kommer att bli lycklig. och mer än en oro skulle jag nog säga att den har omförvandlats till en rädsla. men ännu inte till skräck, vilket jag tror är bra.

jag tror att ett av mina problem är att jag, eftersom jag är van vid det värsta, nöjer mig med det dåliga. för att jag inte vet vad som är bra och dåligt. jag kan inte urskilja det, det enda jag vet är ju att det inte är lika dåligt som det dåliga jag känner till; alltså måste det ju vara bra?

igår när jag satt på tunnelbanan så tänkte jag på hur det kommer sig att jag spelar så mycket teater i mitt sociala spel med människor. ibland är det som att det finns två personer; en yttre och en inre. den yttre är alltid snäll och glad och rolig och aldrig jobbig. styr upp saker och får dom att hända. den yttre personen är smart och driftig och vet vad den håller på med.

den inre personen är motsatsen. vill inte prata med folk, kommer aldrig igång med något. är ledsen ofta. gråter ibland. blir arg, men kan inte få ut dom ilskna känslorna på annat sätt än genom typ träning. jag vet att det är ett av mina mål; att få dom här två "versionerna" av mig själv att stämma överens mer. och med vissa personer så gör dom det; personerna i min innersta cirkel får se den riktiga jag. eller så riktigt som jag just nu kan vara.

när det gäller romantik är jag en inbiten drömmare. jag vill att mitt liv ska vara som en film. jag vill träffa någon som är som jag, som vill ge romantiska överraskningar mitt i veckan. som inte har några problem med att ligga en hel dag i sängen och pussas och prata. som kan prata med mig. som vill lyssna på mig. som vill lära sig allt om mig, på samma sätt som jag vill lära mig allt om den som jag är kär i. allt det här är saker som jag vill ha.

men som jag vet att jag inte kommer få. eller inte vet. men som jag förväntar mig att jag inte kommer att få, därför att mitt liv är inte en film. underbart bra saker händer inte i mitt liv, hur gärna jag än skulle vilja att det hände. för om jag redan förväntar mig det värsta, så blir det ingen besvikelse sen när det inte slår in. för om jag inte förväntar mig att det mamma säger ska bli verklighet så slipper jag bli ledsen har erfarenheten lärt mig.

och det är därför jag i mitt huvud redan nu tänker att american boy inte kommer att svara på mejlet. och det är också därför jag inte kommer att bli besviken när han inte gör det, jag visste det ju från början."

saker som gör ont just nu

att han fortfarande inte har svarat

att det svenska skolsystemet är ett helvete

att familjen har det tufft just nu

att A inte finns i det här landet

att X kanske ligger med andra tjejer

att jag är så stressad men inte gör något

att självförtroendet ligger på botten av havet

att min klasskompis beter sig så jävla jobbigt hela tiden. jag orkar inte mer drama. orkar inte.

från fronten intet nytt

men det är okej.

jag har bestämt att han får tills nästa måndag på sig att svara,
är det fortfarande tyst efter det

så

lägger jag minnena i en fin liten ask och tar ett sjumilakliv framåt

någon.annan.stans

mina fem hunkar

för att inte tänka på att jag väntar så ger jag er istället min topp fem lista av hunks jag inte skulle banga på;

(vi börjar såklart från botten för spänningens skull)

5. Matsumoto Jun
















Visst; det här fotot gör honom inte rättvisa. Men alltså. Jag flyttade nästan till Japan för att kunna träffa killar som denna. Så. Het.

4. Ian Sommerhalder
















Vissa skulle säga att dom fick upp ett öga för killen när han var med i Lost, men jag var lost lååångt innan det (very snitsig ordskämt). Jag fastnade för honom när han var med i den sjukt präktiga serien "Young Americans" och hade en sjukt het romans med Shane från "L Word". Loved it.

3. Joaqiun Phoenix
















Han är ju bara så fruktansvärt vacker. Han verkar ha gått lite bananas den sista tiden men i have faith.

2. Ed Westwick
















men ja liksom. kommentarer känns överflödiga.

1. James Franco
















det började med "Freaks and Geeks" och fortsatte med ungefär ALLTING annat. Så. Sjukt. Snygg. GIV MIG IDAG!

skickat

nu är det gjort.


jag hoppas att jag får svar.

gud, vad jag hoppas att jag får svar.



(och får jag inte det är det ju inte som att jag bryr mig överhuvudtaget självklart inte fast jag bryr mig asmycket i vanlig ordning)

where does the good go

två saker slog mig idag när jag satt och pratade med en av mina människor, det första var att man faktiskt inte ska ångra något. Det visste jag ju egentligen innan att man inte ska, men jag tror jag glömde bort det lite mitt i all nervös längtansdimma.

Men man ska såklart aldrig ångra möten som gett en någonting, även om det gör ont efteråt. det är alltid bättre att leva, än att inte göra det.

nummer två som kom krypande under samtalet var att bara för att vi existerar på olika sidor av jorden så betyder ju inte det att allting är slut, att det inte finns någon chans till kontakt. hallå internet.

...

så

efter att jag skiljdes från B promenerade jag i solen upp för en backe, med nyinköpta cigaretter. Satte mig på en bänk och började skissa på hur ett första mejl skulle kunna se ut,

frågan är bara om jag vågar skicka det

hjärnan sitter fast på repeat

det började nog någon gång efter tredje gången jag träffade honom. ett litet pirr. längst ned i magen, ett förvånat litet pirr som tittade fram och

vet inte.

jag tror att jag fastnade för ögonen. och sen när jag hörde honom sjunga så var det kört. då smälte jag rakt ned i tygskorna och sen efter det var det mest att försöka överbemanna mig själv. överbemanna demonerna och säga till mig själv att

våga!

friskt vågat är hälften vunnet!

ooh lala
vi skulle vara på samma ställe nästan samtidigt, efter lite fix och trix så. åka buss i 4-6 timmar tillsammans. bredvid varandra. prata med viskröster. treva fram vem han är. vem jag är.

han lade huvudet på min axel. jag mitt huvud på hans. och sen i hans knä. försiktigt.

trevande.

långsamt.

sen tvärtom. hans huvud i mitt knä. på en uppbullad jacka, ganska nära hjärtat. fågelpickarhjärtat. jag tackade min lyckliga stjärna för att jag envisats med att duscha. pillar försiktigt på hans hår. som är nytvättat.

önskar att vi aldrig kommer fram.

...

Innan vi fyra tar en taxi så frågar han

"do you want to come to my place"

jag hör inte vad jag svarar jag sätter andan i halsen säger någonting i stil med jag vet inte tänk på A åka hem taxi ensam ingen grammatik rätt hjärtat dunkar dunkar dunkar dunkar

så

när vi stannar för att hoppa ur taxin griper jag tag i hans skjortärm och viskfräser panikartat "i i i i.. i want to. go. to. your. place." och hoppar ur taxin och allting snurrar vet inte vad som händer jag tror att jag rodnar och tar en väska som är min och sen åker A med sin pojkvän och vi står kvar och tittar på varandra.

...

han kysser mig första gången efter att jag har satt mig i hans säng och visat att jag kan spreta med tårna åt alla olika håll och börjat prata om något oviktigt

...

"tell me something"

"something? like.. what?"

"i don't know, just.. anything"

"i'm going to make you my american wife"

"hahaha... oh really? so you'll be my american boy then?"

"yeah"

...

vi hinner med både det ena och det andra.

röka cigaretter.

lyssna på jazz.

prata om kärlek.

om hur ont saker kan göra ibland.

...

vet inte riktigt vad jag säger när jag går

minns att inga ord är bra nog

och nu vet jag inte riktigt hur vad vart jag ska stoppa allt det här,
allt det som sitter i huvudet i fingrarna vad gör man av sådant som man gärna vill komma ihåg men som man samtidigt måste glömma bort?

american boy

sitter på flygplatsen i paris

har tänkt på mjuka kinder och skäggstubb under de 7 timmar som resan hit har tagit,

så här efteråt känner jag kanske att hjärtat inte mår allt för bra av att leva på sista mariginalen. att det är åt helvete med fel länder och jävla skit.

men

jag har aldrig träffat något som kysser så bra på första försöket

som honom

en till snabbis

att lyssna på bra musik,

innan man packar för en snabbtripp till New York

det

det måste vara det riktiga vinnarlivet

bara lite snabbt i förbifarten

jag har det så underbart bra här,

allt är stort i amerika men det gör ingenting för jag har blivit lite nere i en musiker med honungsröst och fluffigt hår

har jag tur så kysser vi varandra innan jag åker hem.

på håret

i ungefär en och en halv månad har jag gått runt och sparat könshåret. och benhåret. och armhåret. inte på grund av något speciellt skäl, mest för att det har varit kallt ute och hår värmer. kärringarna på friskis har stirrat lite när jag har haft korta träningsbyxor och linne där djungelhåret har stuckit fram. själv har jag mest skrattat i mjugg och koncentrerat mig på att ta i av bara helvete.

men så nu, inför resan så tänkte jag; vafan. nu åker det.

renrakad och klar helt enkelt.

redo för nya äventyr.

häva ur sig

jag vet att jag har skrivit om min mamma förut. Kanske inte här, antagligen på förra stället. Hursomhelst.

Var hemma hos min syster igår,

tittade på film tillsammans med mina systerdöttrar- dessa underbara underbara människor.

sen satt jag och pratade med min syster i flera timmar. Om vår familj, om problemen vi har, om hur vi mår, om hur hon mår, om tabletterna som hon har hämtat ut, om hur det ska bli i höst när jag flyttar till andra sidan jorden. Om vår lillebror, om vad man ska göra för att bli lycklig. om vad jag ska göra för att mina föräldrar ska bli lyckliga. om att det inte är mitt "ansvar"

och jag säger som så många gånger förr att
det inte spelar någon roll att det inte är mitt ansvar,
att jag gör det jag måste göra

allt allt allt kom fram. drogs fram i ljuset

nyttigt i guess
men samtidigt tur att det var så mörkt i rummet

mina ögon tårades mer än en gång

vårsol

Idag slog det mig vilket löjligt litet djur människan är. Löjligt och litet, men samtidigt fint. För vi älskar solen. Jag älskar solen. Jag älskar våren. Jag är så glad glad glad att jag får uppleva den svenska våren. För den är tamejtusan underbar.

Idag har jag suttit i skolan utomhus vid ett bord utan jacka och solat mig tillsammans med fina människor. Idag har jag vågat prata med en kille som fågelhjärtat faktiskt pickar lite för i smyg. Vet inte varför det är så, men det är så det är. Jag fastnar för vissa människor, och det har varken med utseende eller status att göra,

jag bara fastnar.

inte för att det kommer att bli något av något men man ska aldrig säga aldrig, haha

mitt i stressen så mår jag faktiskt ganska bra,
och på tisdag flyger jag till min bästa kompis i USA för att försöka väcka slampan inom mig, hon har legat och sovit ett tag nu och behöver komma fram; lagom till Sveriges sommarsol.