inuti mitt huvud

"det måste ju handla om att bryta sina mönster, inte sant? för det är ju ifrån mina nedgångna hjulspår jag vill. byta spår, lära mig själv att fungera annorlunda. innerst inne finns ju alltid en oro för att jag aldrig kommer att bli lycklig. och mer än en oro skulle jag nog säga att den har omförvandlats till en rädsla. men ännu inte till skräck, vilket jag tror är bra.

jag tror att ett av mina problem är att jag, eftersom jag är van vid det värsta, nöjer mig med det dåliga. för att jag inte vet vad som är bra och dåligt. jag kan inte urskilja det, det enda jag vet är ju att det inte är lika dåligt som det dåliga jag känner till; alltså måste det ju vara bra?

igår när jag satt på tunnelbanan så tänkte jag på hur det kommer sig att jag spelar så mycket teater i mitt sociala spel med människor. ibland är det som att det finns två personer; en yttre och en inre. den yttre är alltid snäll och glad och rolig och aldrig jobbig. styr upp saker och får dom att hända. den yttre personen är smart och driftig och vet vad den håller på med.

den inre personen är motsatsen. vill inte prata med folk, kommer aldrig igång med något. är ledsen ofta. gråter ibland. blir arg, men kan inte få ut dom ilskna känslorna på annat sätt än genom typ träning. jag vet att det är ett av mina mål; att få dom här två "versionerna" av mig själv att stämma överens mer. och med vissa personer så gör dom det; personerna i min innersta cirkel får se den riktiga jag. eller så riktigt som jag just nu kan vara.

när det gäller romantik är jag en inbiten drömmare. jag vill att mitt liv ska vara som en film. jag vill träffa någon som är som jag, som vill ge romantiska överraskningar mitt i veckan. som inte har några problem med att ligga en hel dag i sängen och pussas och prata. som kan prata med mig. som vill lyssna på mig. som vill lära sig allt om mig, på samma sätt som jag vill lära mig allt om den som jag är kär i. allt det här är saker som jag vill ha.

men som jag vet att jag inte kommer få. eller inte vet. men som jag förväntar mig att jag inte kommer att få, därför att mitt liv är inte en film. underbart bra saker händer inte i mitt liv, hur gärna jag än skulle vilja att det hände. för om jag redan förväntar mig det värsta, så blir det ingen besvikelse sen när det inte slår in. för om jag inte förväntar mig att det mamma säger ska bli verklighet så slipper jag bli ledsen har erfarenheten lärt mig.

och det är därför jag i mitt huvud redan nu tänker att american boy inte kommer att svara på mejlet. och det är också därför jag inte kommer att bli besviken när han inte gör det, jag visste det ju från början."