det går bra ensam också

idag har jag promenerat från skanstull till tanto barbent i solen,
jag köpte jordgubbar och nektariner och snodde vatten från socialdemokraternas valbord.

pratade med M i telefonen under hela promenixen och sen väl framme i tanto hann jag inte sitta ned mer än tio minuter innan det var dags att åka vidare för att träffa min kompis musikern som är hemma en kortis från uppsala.

vi fikade tillsammans med hans kompis som jag hånglade med en gång för hundra år sedan
(när jag fortfarande var tillsammans med X)
och det kunde ha blivit lite stelt och kanske blev det

det

men det gör ingenting för solen skiner och

jag mår bra av att vara utomhus.

innan promenaden

var ute och dansade till underbaraste musiken igår med K,

om ni gamla minns K?

hursom.

skittrevligt

som i gamla tider, fast ändå inte gamla tider.

nya tider, på gammalt sätt.

har inte lyckats ta mig utanför dörren ännu även fast solen skiner och världen ligger framför mina fötter. jag tror att mitt i allting så. känner jag mig lite ensam.

kan vara den kemiska ångesten som kickar in,

men

...

det blev sommar helt plötsligt någon gång under den här veckan när jag var som mest upptagen med jobb och skola och ansökningar och vänner och möten och jobba natt

någonstans där blev det sommar

vet inte riktigt hur jag ställer mig till det

jag har alltid en föreställning om hur sommaren ska bli,
att det ska vara grillning och öl
parkteater och nattpromenader

så även denna sommar,

men

vet inte

vad som händer riktigt

och värst av allt

börjar saknar X

konstigt

jag svarade inte

men

vet inte riktigt vad det beror på.

jag tror mest att jag är rädd för hela grejen. att jag är rädd för honom, rädd för vad han vill, rädd för att konfrontera mina känslor över vad han vill. rädd för att lita på honom igen. rädd för vad han skulle tycka om mig om han visste allt som hänt sedan det var "vi".

och

samtidigt

så finns det ju ett fladder kring hjärtat för honom,

det kan jag ju inte förneka.

jag vet ju bara inte riktigt vad jag ska säga.

helt ärligt,

tror nog att planen just nu är att skjuta beslutet lite på framtiden. iallafall tills han kommer hem och se hur det känns då.

vafan

inkommet imorse 04.29 från Spanien (X)
Wazza? Beso

skickat idag 13:39 från Sverige (jag)
Din partykatt

inkommet idag 14:08
Vill inte vara en partykatt, jag vill vara med dig

och jag bara


vetintekanintehängerintemed.

vad ska jag svara på det liksom?

vändpunkten(?)

GAAH!

en SKITsnygg kille som jag har bekantat mig med på senaste tiden(han är kompis en kompis) FRIENDSREQUESTADE mig på fejjan! OCH inledde en konversation!

det måste ju iallafall minst betyda att han tyckte att jag var trevlig på internetspråk

jag blev så glad att jag gjorde en lite glädjedans

(!!!)

fake it 'til you make it

jag vet att det inte går att applicera på allting. men just nu så tror jag ändå att det kan ligga en sanning i det. att låtsas till man känner det.

för jag har prövat så mycket annat

att gräva ned mig att stressa ur mig att ockupera tankarna med andra saker så man inte riktigt vet att man är ledsen att dricka alkohol att inte dricka alkohol

jag vet inte riktigt var den här vårdeppen kom ifrån

helt plötsligt var den bara där

och nu är det liksom att jag loggar in på datingsiten för att få lite skön och enkel bekräftelse och det finns faktiskt en eller två som skulle kunna ta sig igenom mitt snäva nät av krav men mest är det kåta män från indien pakistan och turkiet som vill fria till mig. och det är ju iallafall underhållande om inget annat.

så ikväll.

tänker jag ta en dusch
smörja in kroppen med väldoftande mjukgörande lotion,
sätta i ögonen och träffa M (bästis)
sen vill jag sitta i vänners lag och försöka skratta och om det inte går så tänker jag låtsas att jag är glad tills jag blir det.

jag vill gå på debban medis för det är gratis innan 22 och
hitta en man med mjuka ögon och sen vill jag

...

vi får se
men det är iallafall en början

sista reserven

jag är helt slut
har helt kopplat bort
gått in i cold mode

orkar inte

röker för mycket
äter för mycket socker
ser förjävlig ut just nu rent utav

just nu behöver jag bara komma igenom den här helgen känns det som.
komma igenom den här dagen,

och dagen efter den dagen
och dagen efter den dagen

och kanske någonstans mellan dagarna kommer jag att hitta lusten till mitt liv igen. kanske någonstans där inklämt mellan nån middag och ett träningspass så kommer jag förstå att livet är roligt och att det ska länge levas men just nu

går jag på sista reservbatteriet

imorrn

imorrn återvänder jag till det riktiga livet

måndagen

det är mycket som händer just nu. därför är det lite tyst. det är sluttentor som ska avklaras (men som nog inte kommer klaras), det är extrajobb som ska sökas och fås (fast ja, vi får väl se hur det blir med det tillslut) och det har åkts ut till skärgården.

vilket var fantalistic,

det är också mejl och telefonsamtal från X där han säger puss och kram gumman och jag vet inte hur det känns för jag saknar honom men jag saknar honom inte och jag vill men jag vill inte

allt känns lite tungt

men jag försöker ta det bit för bit

after tears then comes joy

alltså det senaste avsnittet av greys är så sjukt tårdrypande. ögonen svullnade upp till meloner. skönt att få lite utlopp. nu blir det mer serier och popcorn.

ingenting blir någonsin som jag tänkt mig

vet inte riktigt vad som hände med den här dagen
allting blev bara dålig
dåligt
dåligt

och nu känner jag mig lite ledsen också.

fan.

fan också.


när blir saker bättre?

i en annan del av stan

jag stretar vidare med mitt liv. försöker städa upp, dels i mitt rum, men även i livet. kolla över vänskapsrelationerna och se vilka som faktiskt betyder något. fadea ut dom som bara är "takers". må bra. jobba på att må bra. inte passivera mig själv.

X hänger sig fortfarande fast. han känner väl kanske att jag är påväg bort. var påväg bort. känslomässigt var jag nog påväg bort med american boy. mest hittills iallafall. och nu när det har fallit till golvet så,

vet inte.

inte lika mycket påväg bort längre.

halva jag vill att han ska komma hem från spanien och vill aldrig aldrig mer gå in på hans facebooksida och försöka utröna vilka gymnasiefräscha tjejer han har legat med (angst angst angst)

den andra delen av mig vill att han ska stanna kvar i spanien så att jag någon gång kan komma över honom. men det delen börjar väl antagligen inse att jag inte kommer att göra det förrän jag träffar någon ny.

argh

livet alltså.

nu lägger jag det här i papperskorgen

han har fortfarande inte svarat.

grått

jag vet inte om det är den kemiska ångesten som spökar eller om deppen har andra orsaker eller både och men nu sitter jag här igen och lyssnar på american boy, på hans musik och det går inte

för jag försökte ligga bort dig med någon annan,
men det gick inte

...

tidigare idag

på vägen hem dyker ofrivilliga jämförelser upp i huvudet
och du vinner

gång på gång

det snurrar i min skalle

jag har festivalat i tre dagar,
festat av mig allt.

första kvällen med underbara vänner och öl och cykeltaxi och så mycket skratt att magen gick sönder. porriga bilder på en pubtoalett och en efterfest som aldrig tog slut.

andra kvällen var grillning vid stranden där jag blandade nya och gamla vänskaper, upptäckte en del saker om nya människor. misstog en katt för en hare och gick på rockklubb.

och så igår.

igår som börjar med sushi i kvällningen med en av dom bästa. med rödvin och prat om allting. och kanske allra mest alla dom där orden som vi inte sa, eftersom det inte behövdes eftersom vi båda har levt det. och sen, när vi bestämt oss för att dra på klubb:

uppfixningen på fem röda,
bulle in till stan,
en tequila och en öl på det.

sen var vi vackrast på hela jävla stället.

min bästa som hittar en man med hatt,
och jag som åker hem med en skåning.

jag sätter på mig mina bästa dansarskor

på med spetsstrumpbyxorna
tvätta håret,

i'm going out tonight

...

vi hoppas på borta-match
orkar inte tänka på american boy längre
orkar inte tänka på exet längre heller

(fast det gör jag såklart)

"ungt blod i ådrorna, studs i dojan"

...

vi ses i dimman

fylleblogg

kom precis hen. vinglade dom sista metrarna till min port med ciggen i handen och en önskan om att det skulle finnas någon hemma som väntade på min återkomst. vilket det fanns, eftersom min lillebror dela rum med mig den här veckan pga av besök.

fast det bar ju inte den typen av sällskap som jag önskade. helst skulle det vara i form av X; hans trygga tryggan famn. eller american boy som fortfarande inte har svarat även ast jag vågade.

nu ska jag äta chips och läsa lite.


det som jag ör äbäst.

puss,



hoppas jag får ligga imorrn. för så ska jag ut "på riktigt"

hursom

fry blir nog braä ändå