konstigt

jag svarade inte

men

vet inte riktigt vad det beror på.

jag tror mest att jag är rädd för hela grejen. att jag är rädd för honom, rädd för vad han vill, rädd för att konfrontera mina känslor över vad han vill. rädd för att lita på honom igen. rädd för vad han skulle tycka om mig om han visste allt som hänt sedan det var "vi".

och

samtidigt

så finns det ju ett fladder kring hjärtat för honom,

det kan jag ju inte förneka.

jag vet ju bara inte riktigt vad jag ska säga.

helt ärligt,

tror nog att planen just nu är att skjuta beslutet lite på framtiden. iallafall tills han kommer hem och se hur det känns då.