karljävlar

jag var uppe i norrland förra veckan på begravning, födelsedagskalas och kusin-middag. det kanske är otroligt att man kan kombinera dom tre, men det gick bra. mycket bra till och med.

men

nu till själva kärnan av det hela.

jag har nämligen något att berätta,
jag tror att jag har drabbats av en förbannelse.

det hela började för kanske tre veckor sedan när jag var ute med M. hon tvingade med mig på rock-klubb(!), helt sjukt jag vet men vad gör man?, hursom. på rock-klubben var jag så full att jag sket fullständigt i vad jag gjorde. istället kisade jag och letade reda på en söt karl i rutig skjorta.

den rutiga skjortan och jag hängde samman hela kvällen och när klockan var ungefär 03.02 så tänds alla lampor och folk suckar, ser på varandra och är beredda att bege sig hemåt. Det är ungefär då jag får reda på att han inte alls tänker ta med mig hem till honom, för där ligger det tydligen en flickvän och väntar.

jaha,
och det hade du inte kunnat säga tidigare tyckte du?

...

men visst,
en gång är ingen gång även om det alltid är konstigt när man har så att säga umgåtts på felaktiga premisser.

iallafall,

så är jag i norrland och köper in drinkar eftersom 88;- känns som ett jävla kap. jag vimlar ifrån mina släktingar och lyckas hitta den enda söta pop-killen i hela denna lilla håla och tänker att "ja, tack. dig vill jag ha"

ljuset tänds efter några timmar och jag vandrar hem på okända gator, sätter mig i en soffa i ett hus jag aldrig sett förut med en öl i handen och pratar tills solen långsamt stiger över horisonten. jag vet inte riktigt om vad, men ett tag ligger vi och löser mattetal och en annan gång så försöker jag förklara hur japanska fungerar.

och sen,
ingenting

det kändes ungefär som

[jag har flickvän]

och jag fattar inte.
jävla karlar.

bjud inte in folk om ni redan har människor som finns därinne,
låt mig lägga min tid på att leta bland lediga människor så kan vi socialisera hur mycket som helst, när jag inte försöker komma innanför dina byxor.

sista gången

det hände för några veckor sedan,

jag hade jobbat tolv timmar i sträck, sådär så att jag nästan blev agressiv. och var in dire need av något slags utlopp. X ringde och ringde och visst vi skulle mötas upp för en öl eller så tillsammans med några andra gamla vänner.

jag dricker en öl. väldigt snabbt.
och en till.

vi går på efterfest och jag pratar, dricker tequila och röker.

jag känner hur han ser på mig, jag vet inte men det ligger något i luften från hans sida.
inte från min.

men jag åker ändå med honom hem till den nya lägenheten,
jag är dryg mest hela tiden eftersom han är så snäll och jag kan inte hantera det. han försöker komma sådär nära, samma jargong som när det var vi men jag vill inte. orkar inte. det känns inte rätt.

vi lägger oss i sängen och jag somnar på fem minuter utmattad efter arbetsdagen.

...

han vaknar tidigt, vaknar flera gånger, och försöker väcka mig men jag vill inte. jag vill sova! han vankar fram och tillbaka lägger sig och ska kramas och vara nära och jag känner bara att nej, det här funkar inte.

det är för intimt,
och jag märker att han försöker kyssa mig och det är alldeles för "fint", jag måste ta ned det på en mer reell nivå,

så

vi har sex

för att jag ska kunna avfärda det som en sådan grej sedan, en sån grej som "bara hände"
men mår egentligen skit för jag vet att jag har sett sådant här beteende förut,

för några år sedan

bara det att då var det jag som ville ha det fina och en annan kille som inte hade styr på sig. och jag vill inte, kan inte vara som honom. ska inte vara som honom.

så det var sista gången,
allra allra sista gången

slutet på mig och X

amen.

att ta igen tre veckor i textform

vet inte riktigt hur jag ska kunna summera den senaste tiden.

jag har jobbat, jättemycket och nästan tills mina ögon trängde ur sina hålor. Mer ansvar och mer jobb och klättrar upp på stegen, men utan måtta. för mycket jobb gör mig inte glad. det har inte funnits någon tid till mig, eller till mitt skrivande, eller till något annat utlopp för den delen.

tiden brände rakt in i september, min favoritmånad. med alla höst löv och vackra färger. jag är glad att det fortfarande finns tid kvar i den här månaden för mig att avnjuta. känner mig inte färdig med september, inte på långa vägar.

slutade röka. och har faktiskt bara rökt en gång på fyllan, delade en cigg med M och tyckte till och med att det var äckligt! WOHO!

började snusa. Vilket något förtar stoltheten att ha slutat röka, men ska gradvis trappa ned det också.

...

accepterat att jag är dissad av snyggingen. vilket känns okej, eftersom jag vet hur bra jag är och vad han går miste om. Att jag sen inte hunnit "flytta in" hjälper också,

men det har fått mig att inse att jag faktiskt saknar någon. Första gången på ett år ungefär som jag inte känner att

HURRA!
singel är bäst ingen protest

det är ingen överhängade känsla, men den finns där. någonstans inombords.

...


gjorde bort mig senaste gången jag var ute
(fast det inte var mitt fel)
genom att stöta väldigt mycket på en kille som hade flickvän
(vilket jag såklart inte visste om när jag stötte)

sånt som händer tänker jag då.

...

morfar har gått bort.
vet inte riktigt hur det känns, men försöker att ta det lite pö om pö. släppa ut trycket över bröstet någon gång ibland.

...

imorgon ska jag på middag med en massa fina personer. vi ska laga mat och kanske dricka lite vin och det ska bli så mysigt så mysigt.

puss på er.

imorgon

imorgon,

då

kommer jag tillbaka