karljävlar

jag var uppe i norrland förra veckan på begravning, födelsedagskalas och kusin-middag. det kanske är otroligt att man kan kombinera dom tre, men det gick bra. mycket bra till och med.

men

nu till själva kärnan av det hela.

jag har nämligen något att berätta,
jag tror att jag har drabbats av en förbannelse.

det hela började för kanske tre veckor sedan när jag var ute med M. hon tvingade med mig på rock-klubb(!), helt sjukt jag vet men vad gör man?, hursom. på rock-klubben var jag så full att jag sket fullständigt i vad jag gjorde. istället kisade jag och letade reda på en söt karl i rutig skjorta.

den rutiga skjortan och jag hängde samman hela kvällen och när klockan var ungefär 03.02 så tänds alla lampor och folk suckar, ser på varandra och är beredda att bege sig hemåt. Det är ungefär då jag får reda på att han inte alls tänker ta med mig hem till honom, för där ligger det tydligen en flickvän och väntar.

jaha,
och det hade du inte kunnat säga tidigare tyckte du?

...

men visst,
en gång är ingen gång även om det alltid är konstigt när man har så att säga umgåtts på felaktiga premisser.

iallafall,

så är jag i norrland och köper in drinkar eftersom 88;- känns som ett jävla kap. jag vimlar ifrån mina släktingar och lyckas hitta den enda söta pop-killen i hela denna lilla håla och tänker att "ja, tack. dig vill jag ha"

ljuset tänds efter några timmar och jag vandrar hem på okända gator, sätter mig i en soffa i ett hus jag aldrig sett förut med en öl i handen och pratar tills solen långsamt stiger över horisonten. jag vet inte riktigt om vad, men ett tag ligger vi och löser mattetal och en annan gång så försöker jag förklara hur japanska fungerar.

och sen,
ingenting

det kändes ungefär som

[jag har flickvän]

och jag fattar inte.
jävla karlar.

bjud inte in folk om ni redan har människor som finns därinne,
låt mig lägga min tid på att leta bland lediga människor så kan vi socialisera hur mycket som helst, när jag inte försöker komma innanför dina byxor.