Upgrade U

igår gjorde jag ett sista försök med snyggot,

messa ungefär att jag är ledig imorrn kväll och vad sägs om att köra en favorit i repris

fick tillbaka att han jobbar tidigt lördag och att vi måste hitta en tid när några kan och stressa ned typ.

(vadå stressa ned? du kan stressa ned tönt.)

jag skrev ungefär att han jobbar för mycket och att han kan höra av sig när han har tid.

vilket kändes befriande. för nu ligger det inte i mina händer längre så nu kan jag bara släppa det totalt. jag gör mig inte bra som den drivande, väntande människan i sånt här.

men vem gör väl det å andra sidan. det skulle ju kännas optimalt att bara kunna välja och vraka mellan saker. fast, problemet ligger väl kanske lite i att det finns människor som är så jävla dåliga socialt och inte kan bete sig.

någon som överraskade däremot var köpenhamn som svarade på mitt mejl fortare än kvickt. han har fullt upp och har inte flyttat hit än, men det är på gång och när han kommer så var han minsann taggad på att ses.

vilket kändes bra.

jag måste säga ändå att jag har varit duktig den här sommaren, ur leva livet som singel synpunkt; jag har legat tre gånger och varit flörtig mot folk. Tagit för mig och försökt att leva livet. Jag känner att jag kommer framåt i det här, just nu iallafall.

lite stolt över mig.

så jävla besviken.

jag visste väl att det var för bra för att vara sant;

"Hörrö, torsdag är ingen bra dag för mig kom jag på. Börjar 8 på fredag. Vi får boka om. puss"

jävla tönt.

fan också.

FAN också,

tappade sugen till precis HELA grejen.

Visst det kan vara sant det han skriver, men vi vet nog alla att det är kört.

jävla fegis.

AARGH, jag är sååå besviken. SÅÅÅ besviken!
(jag var till och med så besviken att jag skickade ett meddelande till köpenhamn,
*spiller ingen tid*)

nu tänker jag INTE hör av mig mer.

snabbis

sitter på jobbet och får egentligen inte det här, men struntar i det.

mår dåligt. skickade precis ett sms till snyggot och frågade vilken tid vi ska ses på torsdag och han har inte svarat ännu och jag vet att det är för att han jobbar men fan fan fan.

mår dåligt.

(tänker att han har ångrat sig x 25 ungefär)

ger mig själv fem minuter till att må dåligt på sen rycker jag mig i kragen. fortsätter jobba.

om inte annat så är jag jävligt snygg idag,
femman på den!

jag blir nervös

jag blir nervös av att saker går bra

jag blir nervös och min hjärna spinner loss och jag får dåliga framtidsdrömmar och kan inte låta bli att tänka på att jag kommer att bli sårad.

fastän jag inte alls känner så egentligen,
för på riktigt så mår jag ju jättebra och är jätteglad och det finns kanske

ett

två

pyttesmå cummulusmoln på min himmel men spille så att säga rille tänker jag om det.

hatar att det blir så. måste lära mig sluta övertänka, framtänka, nedåttänka. måste sluta tänka sönder saker. måste börja läsa bok istället. bok är bra.

nu ska jag städa så att jag blir trött och sen sova tills jag vaknar och sen är det plötsligt inte så många dagar kvar tills jag får träffa snyggot.

jag undrar om han känner det på sig

men visst är det så,

att

är det inte drama på ena fronten. så kan du ge dig på att universum ser till att ge dig drama från det andra.

Fredag
Sitter hemma hos M tillsammans med en till tjejkompis och kollar på film. Äter indiskt som är fantastiskt gott. Har det bra, mår bra, är nöjd nivet hela kittet.

tills,

jag kollar på mobilen.

4 st. missade samtal
2 st. nya meddelanden

varav tre och ett sms är från lillebror,
och ett samtal och ett sms från X.

lillebror är full och jobbig och dramaqueen och jag känner bara att nej, jag orkar inte. jag orkar inte att han ska bli klängig, han som har varit så bra hela tiden. jag pallar inte.

X är också full. och skriver jobbiga saker. skriver "varför svara du inte" "du borde vara ärlig mot mig" "du är speciell". och jag orkar inte alls. jag orkar inte ens närma mig det i tanken, för det går inte längre. det går inte. han och jag är inte längre, finns inte längre, kommer inte att bli längre.

vi är borta för alltid nu.
jag känner det verkligen inom mig,

att

det är försent.

jag vet inte om han vill det. det vågar jag inte börja fundera på,
men jag vet att jag inte vill.

och som bästa A säger; du tar bara ansvar för dig. och dina känslor. inte för hans. är du bara ärlig mot honom så har du ryggen fri. älskar henne för det.

jobbigt.

att ta för sig

jodå. saker fortsätter hålla i sig. vilket känns konstigt och läskigt. ikväll bestämde vi att vi ska försöka ses på torsdag (mitt förslag). det är fortfarande lite flörtigt (inte tack vare mig direkt, men jag börjar fatta grejen, falla in lite i jargongen) och.

ja.
vi får se helt enkelt.
just nu känner jag mig bara skönt obunden till hela saken, känns otroligt skönt. det kan fan vara någonting det här;

att ha sex först och lära känna varandra sen.

eller ja; än så länge.
vi kan ju hålla den debatten lite öppen.

det där om att inte "flytta in"

i ett försök att verkligen passa på att flyta med förändringen tar jag snyggots nummer av M och skickar ett vasst meddelande, pang bom rakt på sak (kändes väldigt out of character) och tänkte i vanlig ordning att han inte kommer höra av sig bla bla bla.

men det gjorde han!

det har gått några sms fram och tillbaka med puss och löften om att ses snart. han ska bort i helgen (min lediga helg jävlar också) så planen är väl att ses efter det. vilket känns bra. och kul. och spännande. och nervöst.

men.

mitt problem just nu,

är ju att lägga band på fantasin. och inte tänka på honom, inte fantisera dejt eller träffas eller mys. inte "flytta in" (nivet som när man har en lägenhet på G och man har varit där och kollat på den, och man börjar se sig själv leva ett liv där. man ser vart man vill ha möblerna och hänga morgonrocken.) honom i hjärnan.

skitsvårt.

som handen i handsken

jag är ute på fredagen hos min bästa kompis och dricker och råkar ramla ned lite för en trappa, stuka foten, sover med två av mina bästa personer i en timmer eller så innan jag upptäcker att jag är försenad till jobbet åker till jobbet jobbar håller på att dö. pratar med mina bästaste i telefon i över en timme, sover 15 minuter på toaletten. jobbar klart och åker hem, lagar mat och myser myser i flera timmar. kli i håret, kramar och kärleksfilm.

Vi ska åka på fest, M och jag. jag är otaggad eftersom det gör ont i foten, men M lyckas tillslut pallra sig till systemet och handla vin för hela slanten och vi bestämmer oss på tio minuter att vi "bah göre". vi skiter i allt, slänger ned saker i väskor och åker sunkigare än sunkigast med buss ut åt något håll där det finns en liten stuga och stora gräsmattor. Där det finns en massa alkohol och flera påsar chips, men framförallt trevliga människor och bra musik. och Han. Födelsedagsbarnet. Finns.

Han som jag träffade i våras på en grej och spanat på sen dess. Han som varit en av dom där "jag absolut måste ha", "måste fixa innan året är slut". Vi kan kalla honom snyggot. För det är han verkligen. Jag, som inte brukar fastna för utseenden i första taget, blir är helt hooked.

jag och M kommer dit, två sunkiga brudar, och äger festen. Dansar mest, skrattar mest, dricker mest. Är bäst. Stugan är liten och det är folk överallt, men jag ser honom hela tiden. dricker vin och missar munnen när han skrattar ungefär. Försöker att inte vara övertydlig. Vi dansar lite, pratar i nån minut här och där, och jag har inga som helst tankar på att någonting ska hända.

För det brukar inte hända mig. Jag är inte den tjejen som får killen hon tycker är snygg och har spanat på i några månader. Eller rättelse; jag brukade inte vara den tjejen.

jag kommer ut på verandan och ska ta en cigg, ser hur han står där och går fram och pratar lite. Första gången under hela kvällen vi pratar med varandra längre än 30 sekunder. Istället hinner det gå, vad vet jag, tre minuter?

sen kysser vi varandra.

...

och jag får senare veta, när vi ligger i sängen och jag måste ta en liten breather och hålla för hans ögon och glädjedansa lite i sängen, att den där gången i våras, när jag spanade på honom så jävla länge,

så spanade han på mig också.

och det,

kändes så jävla

festligt

blabber

ååh hatar hatar hatar att jag försover mig till ett viktigt jobbmöte eftersom jag har jobbat natt och kroppen ännu inte ställt om sig till vanlig tid. hatar hatar hatar att jag antagligen kommer att missa en fest jag vill gå på i helgen med som den där killen har som jag verkligen verkligen skulle vilja...
nivet.

men.

jag vill verkligen sluta gnälla så mycket. vill minska den delen av min personlighet. mowgli skickade något kedjemejl med en historia om stenar och kaffe och den tänker jag på nu. golfbollar var det visst. hursomhelst. det löser sig. jag har skjutit fram mötet tills om en timme. jag kan träffa killen jag vill träffa på något annat vänster. att ställa om sig till vanlig tid är en pain, men å andra sidan har jag ett slappt jobb som drar in pengar.

mindre gnäll.

läste också i en serie om ordets kraft och att om man hela tiden säger åt sig själv att allting är dåligt, saker är dåliga, allting suger. så kanske allting gör det också. sen menade serien på att om man istället sa bra saker och vände den negativa energin så skulle saker gå bättre.

vet inte riktigt om jag tror på det, men tänker samtidigt;

vafan det kan ju inte skada.

att minnas via internets

jag är sjukt trött och det är typ mitt i natten men tänkte ändå att

det finns människor som saknar mig,

och så finns det

människor

jag

saknar.

ett snabbt instick

ikväll jobbar jag ute i orten, inte riktigt, men snudd på. förstår inte varför jag hittar en massa jobb när jag är uppbokad till början av oktober. känns otroligt onödigt tycker jag.

var förbi bolaget idag. handlade. förbereder mig för Fest med stort F som är imorgon kväll. Det kommer bli bra, det kommer bli galet. Förra gången jag var på en liknande fest så fick jag ju ligga så då tänker jag att oddsen för en gångs skull är på min sida. men vad vet jag om det?

X hör av sig hela tiden, söker kontakt. jag vet inte riktigt vad jag ska göra av det. vet inte riktigt vart någonstans det ryms i mitt liv. vart hans plats ska vara. måste fundera på det. skjuter upp det till på måndag.

nu:

sova
städa
knäckebröd

puss.

btw

och;

inser jag nu, så har jag typ släppt köpenhamn. även fast han har svarat på mejl. känns liksom inte intressant längre. antar att det var något jag fyllde fritiden med.

tillbaka

jag är hemma igen. samma men ändå inte.

jag har tagit för mig och fått ligga, men framför allt fått så många fina nya vänner. en ny familj, för den gamla pallar jag bara inte med. det som är bra är att det finns så mycket kärlek och värme i det här. så mycket fint. i familjen. det gillar vi.

ska städa hela dagen och jobba hela helgen, men på söndag. på söndag får jag festa med familjen igen.