jag undrar om han känner det på sig

men visst är det så,

att

är det inte drama på ena fronten. så kan du ge dig på att universum ser till att ge dig drama från det andra.

Fredag
Sitter hemma hos M tillsammans med en till tjejkompis och kollar på film. Äter indiskt som är fantastiskt gott. Har det bra, mår bra, är nöjd nivet hela kittet.

tills,

jag kollar på mobilen.

4 st. missade samtal
2 st. nya meddelanden

varav tre och ett sms är från lillebror,
och ett samtal och ett sms från X.

lillebror är full och jobbig och dramaqueen och jag känner bara att nej, jag orkar inte. jag orkar inte att han ska bli klängig, han som har varit så bra hela tiden. jag pallar inte.

X är också full. och skriver jobbiga saker. skriver "varför svara du inte" "du borde vara ärlig mot mig" "du är speciell". och jag orkar inte alls. jag orkar inte ens närma mig det i tanken, för det går inte längre. det går inte. han och jag är inte längre, finns inte längre, kommer inte att bli längre.

vi är borta för alltid nu.
jag känner det verkligen inom mig,

att

det är försent.

jag vet inte om han vill det. det vågar jag inte börja fundera på,
men jag vet att jag inte vill.

och som bästa A säger; du tar bara ansvar för dig. och dina känslor. inte för hans. är du bara ärlig mot honom så har du ryggen fri. älskar henne för det.

jobbigt.