prata sig hes

idag har jag suttit på kafeér runtomkring stockholm och pratat med mina vänner,
det här med att somna innan klockan 12 på vardagar och vakna klockan åtta har visat sig vara en nyttig sak. en bra sak.

så fine om mitt liv just nu innehåller lika mycket känslorstormar och kärleksdramer som rustas produktkatalog framkallar.

det är okej,

för jag bygger mig just nu.
jag bygger mitt liv.
jag bygger mina nya vanor,
och försöker skräpa gamla dåliga.

...

så skulle jag gärna vilja att det kändes hela tiden varje minut av dagarna som sniglar sig fram till solen och sommaren kommer. men så känns det inte alltid.

så känns det inte när jag loggar in på hatsidan och ser att X har skickat mejl och skriver att jo det är bra vädret är underbart vi bor i en stor stor lägenhet kommer du ner snart? du kommer väl ned puss och kram

jag vill ju åka ned

det vill jag verkligen

men

så tänker jag;

är det verkligen så klokt?
kommer det verkligen leda till något bra?
kan jag klara av det?

men å andra sidan

så saknar jag honom

skit

mycket

kan jag verkligen se tillbaka på det här längre fram och känna att jag lät den här chansen eller tillfället eller vad man nu ska kalla det, gå ur händerna på mig? är det kanske dags att jag stänger av storhjärnan lite och går på känslan, på instinkten? och ser vad som händer, lever lite utan att planera stegen jag tar

jag vet inte
vad jag vet är

att jag flyttar till andra sidan jorden i höst,

och innan det

vill jag åka ned till X