jag vaknade med text över hela armarna

Det är sådär just nu, inte riktigt på topp.

X ringer varje dag för ofta lite för ofta och jag vet inte vad han vill jo, jag vet vad han vill han vill bli tillsammans även om han säger precis allting förutom det. Och jag orkar inte, jag vill inte. Även fast pirret finns där så vill jag inte. För jag kan inte ta sönder hela mitt liv för honom en gång till, jag orkar inte det. Jag kan inte får inte ska inte kasta mig in i en människa som är deprimerad och manipulativ. Jag orkar inte. Jag orkar inte det.

...

Igår firades jag av alla jag känner. Inte riktigt men jag blev firad och fick presenter och jag blev full och folk bjöd på öl jag fick nagellack och halsband och böcker och sedan var vi helt plötsligt en tjejmaffia

smaka på det ordet

tjejmaffia

jag,

som vanligtvis inte klarar av att umgås i stora grupper för jag tycker att det tummar på umgänget, och jag som vanligtvis inte umgås med mycket tjejer för att det alltid blir fel

jag,

hade så fruktansvärt kul med en tjejmaffia ftw liksom.

och tjejmaffian ramlar ut från klubben och skrattar, gapskrattar och är säkert precis sådär jobbiga fulla tjejer som man inte ska vara men vem fan bryr sig

sen träffar vi på två engelsmän som förklarar hur mycket dom älskar sverige och vi håller med vi älskar vårt land och så står vi där tre underbara brudar och pratar engelska som ingen förstår och vinglar runt och helt plötsligt springer vi ut på isen med en kundvagn och

en av engelsmännen, med läspdialekt från london (HALLÅ ELLER) kör runt mig på isen i någon slags kundvagn som står där och

jag kommer inte riktigt ihåg vad vi pratar om men någonstans där
får han veta att vi firar min födelsedag

jag säger att jag fyller 22
han skrattar och säger
med väldigt spännande london-dialekt

Well, did you get any kisses on your birthday then love?

men jag bara skakar på huvudet

sen kysser han mig