så.
jag och M möter upp varandra på tunnelbanestationen. Båda med påsen full av vin och jävligt jävligt fräscha. Vi åker hem till henne och äter lite, dricker och hennes kompis ansluter. Det är trevligt uppsluppet, kul.
röker lite cigg som jag får för att jag dricker men som jag kommer att ångra ungefär tretton timmar senare.
vi drar till en klubb dte är bra musik jag är glad. taggad. skrattar mycket.
under kvällen har X skickat sms, ungefär i stil med
"hej var gör du?"
"vart ska ni"
"jag sitter med min pappa och bla bla bla"
varpå jag svarat mycket restriktivt. Skrivit att jag "är tillsammans med M och hennes kompis vi ska nog dra ut sen" och "vi har inte riktigt bestämt vart ännu"
jag slöar med att svara för jag känner på mig. någonstans därinne att det kan bli tokigt det här. för killen har inte riktigt koll på sociala konventioner. inte riktigt koll på någonting.
hursomhelst, plötsligt så bara står han där.
inne på klubben.
ensam.
och jag bara gapar. fattar inte. sedan börjar han förklara och då fattar jag än mindre. Killen har alltså dragit till stället vi befinner oss på, ensam, för att möta upp mig. Även fast jag inte har bjudit in honom.
jag får panik.
såklart.
M och hennes kompis drar med mig in på toaletten och där står jag och är chockad i några minuter kanske tio och sedan är det ju glasklart att här kan vi inte stanna. för jag har ju lovat mig själv att det inte ska hända igen. aldrig.
så vi rusar snabbt ut vet inte riktigt vad som händer, men vi hämtar ut våra jackor iallafall jag förklarar lite stapplande att "vi ska vidare till en annan klubb som vi kommer in på för att det är M:s kompis bla bla bla"
han gör sitt bästa för att inte se besviken ut, men jag ser ändå. jag ser och det är fruktansvärt jobbigt och vid det här laget är jag väldigt nära på att åka hem och inte alls gå vidare. åka hem och gömma mig under täcket och förbanna alla jävla människor som inte kan vara som jag är.
men det gör jag inte.
jag åker vidare och blir karatefull
och dansar i en cirkel med människor, blir upplyft och dansar vals.
men dte är en annan historia
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar