8.16.2009

som handen i handsken

jag är ute på fredagen hos min bästa kompis och dricker och råkar ramla ned lite för en trappa, stuka foten, sover med två av mina bästa personer i en timmer eller så innan jag upptäcker att jag är försenad till jobbet åker till jobbet jobbar håller på att dö. pratar med mina bästaste i telefon i över en timme, sover 15 minuter på toaletten. jobbar klart och åker hem, lagar mat och myser myser i flera timmar. kli i håret, kramar och kärleksfilm.

Vi ska åka på fest, M och jag. jag är otaggad eftersom det gör ont i foten, men M lyckas tillslut pallra sig till systemet och handla vin för hela slanten och vi bestämmer oss på tio minuter att vi "bah göre". vi skiter i allt, slänger ned saker i väskor och åker sunkigare än sunkigast med buss ut åt något håll där det finns en liten stuga och stora gräsmattor. Där det finns en massa alkohol och flera påsar chips, men framförallt trevliga människor och bra musik. och Han. Födelsedagsbarnet. Finns.

Han som jag träffade i våras på en grej och spanat på sen dess. Han som varit en av dom där "jag absolut måste ha", "måste fixa innan året är slut". Vi kan kalla honom snyggot. För det är han verkligen. Jag, som inte brukar fastna för utseenden i första taget, blir är helt hooked.

jag och M kommer dit, två sunkiga brudar, och äger festen. Dansar mest, skrattar mest, dricker mest. Är bäst. Stugan är liten och det är folk överallt, men jag ser honom hela tiden. dricker vin och missar munnen när han skrattar ungefär. Försöker att inte vara övertydlig. Vi dansar lite, pratar i nån minut här och där, och jag har inga som helst tankar på att någonting ska hända.

För det brukar inte hända mig. Jag är inte den tjejen som får killen hon tycker är snygg och har spanat på i några månader. Eller rättelse; jag brukade inte vara den tjejen.

jag kommer ut på verandan och ska ta en cigg, ser hur han står där och går fram och pratar lite. Första gången under hela kvällen vi pratar med varandra längre än 30 sekunder. Istället hinner det gå, vad vet jag, tre minuter?

sen kysser vi varandra.

...

och jag får senare veta, när vi ligger i sängen och jag måste ta en liten breather och hålla för hans ögon och glädjedansa lite i sängen, att den där gången i våras, när jag spanade på honom så jävla länge,

så spanade han på mig också.

och det,

kändes så jävla

festligt

4 kommentarer:

Tillsammans-bloggen sa...

Festligt värre! :)

inte skyldig sa...

haha festligt! gu va underbart. fortsättning?

Therese sa...

Ibland händer det som man önskar så innerligt=) Häääärligt !!

längelevejag sa...

jamenvisst!