vet inte rikigt, allt är lite konstigt

mår inte riktigt bra nu. det kan dels bero på att jag är rätt hungrig och som alla vet så känner sig väl ingen som nobelpristagare utan lite mat i magen. men det är inte riktigt det som stör mig mest.

det som istället ligger och grämer inom mig är hur jag ska kunna förbereda mig på ännu ett till avvisande. från köpenhamn såklart. för det kommer det nog att bli. ett avvisande alltså.

blir så trött.

det är ju inte direkt att jag faller pladask för dom här snubbarna och är så förälskad att ögonen går i kors men det känns ju helt jävla patetiskt att inte ens kunna komma förbi första stadiet av lära-känna-varandra. kanske är det det som svider lite. att ingen verkar vilja lära känna mig. typ inte ens som vän?

okej, nu är det mycket möjligt att hungern får mig att överdriva, det handlar trots allt bara om två killar. men ändå. det svider. jag vet ju att jag för det mesta är bra och rolig och trevlig att umgås med men varför ser dom inte det?

alla mina vänner säger hela tiden att jag inte ska underskatta mig själv, att jag är fantastisk och rolig och att alla vill vara med mig men jag börjar mer och mer att misstänka att det är fel. att det kanske mer är som i "he's just not that into you" att

om en kille verkligen vill dejta mig
träffa mig
umgås med mig som vän

så kommer den killen att "make it happen no matter what"

så kanske är det bara dags att ta tag i avvisandet och börja fokusera letandet efter en kille som faktiskt vill det. få det att hända alltså.