helgen var kul men jag känner mig ändå inte riktigt nöjd

i hela fyra dagar har jag umgåtts med underbara människor. alltifrån bästa vännen hemkommen från en ny kontinent till teateraporna jag skapar med till bekanta som jag vill lära känna bättre.

men

...

jag vet inte hur alla ni tänker
men jag tänker

att om man lägger fram sanningen, erbjuder den till en annan människa, då måste ju ansvaret ligga på den andra personen?

med andra ord

om jag berättar för ett tidigare ragg (som jag avvisat på ett lite klumpigt vis) att jag inte är ute efter ett förhållande och att jag inte orkar dramatik och panik just nu
och han sen kysser mig,

då borde han ju ha fattat att han bara kan få vad jag ger

eller hur?

så tänker jag helt logiskt om det hela. Men sen så finns det något i bakhuvudet som säger att han kanske gillar mig mer än vad jag gillar honom, även fast han inte har sagt något om det, och att det då borde vara mitt ansvar

fast

äsch

han har mitt nummer (inte vice versa) så det är ändå out of my hands
lika bra så

för jag bryr mig inte riktigt

alltså jag bryr mig ju,
men jag bryr mig inte

inte på samma sätt som jag bryr mig att X snart kommer att flytta ifrån det här landet. och hur mycket jag bryr mig om det känns bäst att inte forska allt för mycket i.