sakerna jag har tänkt på

ni som har läst mig;

ni vet

att det finns ett X som det bröts uppifrån i somras
ett X som jag älskade väldigt mycket
och som slutade älskade mig
och så gick ett förhållande med två och ett halvt år på nacken
till ett ensamt singelskap där jag mest vill springa ifrån allting

mig själv
alla jag kände
mitt liv

...

det X:et, ringer till mig en dag innan julen och säger

hjälp mig

nu drunknar jag

jag vet inte vad jag ska göra för allt är bara svart runt omkring mig och jag behöver prata med någon som jag litar på, jag behöver prata med dig

så vi pratar

och jag hjälper honom
läkare och kontakter och leder honom in på rätt väg

inte som en flickvän
men som en vän

...

för en vecka sedan ringer han igen

och jag hör att han inte mår bra

jag säger åt honom att

vännen, skäms inte. du är sjuk nu, och det ska vi fixa. du ska få gå och prata med någon

men han är ändå lite generad och efter en del trulande så går han med på att visst. det ska träffas.

och jag frågar honom

men hur känns det då?

och han säger

det är som att jag är helt kall
att jag har tappat all värme,
att ingenting når fram

jag har ingen lust med någonting längre,
ingen sexlust, ingen matlust
jag skulle kunna lägga mig ned och sova sova sova
ingenting når fram

och där.

BANG

fattar jag

varför det tog slut

och i mitt huvud spolar jag tillbaka tre dagar till ett samtal jag har med A om tiden innan det tar slut och jag säger till henne att:

usch det var så hemskt. jag försökte hela tiden nå fram till honom, men det gick inte. han var inte samma person som jag blev förälskad i, han var inte varm längre på samma sätt. Allt det varma, allt det fina, allt det som jag älskade hos honom hade liksom runnit av, eller inte runnit av men det hade sjunkit ned inåt i honom; förstår du vad jag menar? det gick liksom inte att komma fram till honom

...

inte mitt fel
inte mitt fel
inte mitt fel

ända sen det tog slut

har jag tänkt
och tänkt
och tänkt
och tänkt sönder mig

och gråtit
för jag har inte kunnat fatta

hur man kan säga att man älskar någon men att man inte känner någonting

jag har tänkt på hur jag har betett mig
jag har våndats, plågats över skitsaker
jag har piskat mig själv med tankar på

vad jag skulle kunnat göra annorlunda

...

det känns som att kunna andas igen