puh
jag känner mig lite
låst
i huvudet
det är som att helt plötsligt har jag så mycket tid att jag vet inte riktigt vad jag ska göra med all denna tid som bara staplar sig framför mina fötter. det finns ingenting, ingen som ockuperar mina tankar just nu, ingen speciell och
A sa ju att; det är bra. Det behöver du. Egen tid.
Men
det är ju lite tråkigt ändå
inget pirr, inget drama, inget ingenting
i enlighet med hur saker fungerar så vore det typiskt mig att kasta in mig i en sak
bara för att HA något, någon
det är dumt
det är dumt av jättemånga skäl
...
idag skickade jag ett "herregud jag är så upptagen att det inte är sant" mejl till en kille som är snäll
men som jag inte vill ha
det är alltid så lätt att vara snäll mot dom man inte vill ha
och svårt att vara snäll mot dom man vill ha
eller nej förresten
det är inte svårt
att vara snäll
men
jag vet inte,
någonstans har jag fått för mig att snäll är dum och dum är naiv och naiv är lättlurad och då tänker jag att det ska tamejtusan inte komma någon här och tro att jag är snäll
fast
klart jag är snäll
snällast i världen
såklart
jag är en snäll och söt tjej
hatar det faktiskt emellanåt
kommer ihåg högstadiet och sanning och konka eller något åt det hållet. det var "sanning" som gick runt och så frågade någon vad tycker du om S? och då var svaret alltid; hon är söt.
och jag har alltid tyckt att det har varit något av ett misslyckande
för jag vill ju fan inte vara söt
jag vill vara snygg
och jag vet att det inte är så men i min uppfucked mind så har söt alltid automatiskt konnoterat till den där tjejen som är snäll och rolig, men inte speciellt snygg. Men hennes personlighet kompenserar upp den ytligt fula och gör henne till "söt"
och det är klart att jag vet att jag är världens bästa människa även fast jag inte betraktas som "snygg" jag vet att jag är grym, att jag har sjuka socialskillz, att jag kan debattera fetaste om vad som helst, jag är smart, jag är med i min tid, jag kan ett och annat
men jag hatar att höra att jag är "söt"
söt liksom
bäbisar är söta
katter är söta
godis är sött
jag är fan inte söt
äsch
känner bara att just nu behöver jag en operation i hjärnan. lägga lite nya tågspår så man kan komma vidare någongång
för jag fattar ju att jag är elak mot mig själv nu, att hela den här grejen beror på dålig självkänsla som säger mig att klart att du inte är söt du är ful ful ful för ditt huvud är för stort, du har en konstig böjd näsa och fula lår. men det är bara så sorligt. för jag menar jag kan säga till mig själv att
baby du är snygg
men att säga
och att tro på det man säger
är helt och hållet olika saker
och därför är det så att varje gång jag hör '"söt"
så tänker jag
"ful"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Och jag som alltid varit "snäll" längtade alltid ihjäl mig efter att vara just "söt".
Vi vill ha det vi inte har, är.
Och ju fler gånger du säger till dig själv att du är snygg, ju lättare är det för hjärnan att ta in det. Den är inte så smart, hjärnan, på det där. Om man säger. Så: kvantitet works, i det här fallet.
Snyggo!
Och jag som oftare fått höra "du är så förbannat snygg men.." önskar att jag var någon som duger i längden. För det är det som alltid brustit för mig. Nu menar jag inte att jag TROR att jag är snyggast i världen, men du förstår hur jag menar. Jag suktar mer efter "du är så härlig och bra och grym och jag vill vara med dig hela tiden". Att det ska va så svårt att vara nöjd..
jamen såklart att det är så. vad bra ni är. jag tror inte ens att jag har reflekterat över att det finns andra saker som andra människor inte är nöjda med. det är som den där grejen att jag aldrig förstår hur folk kan må dåligt över att dom är för smala, men det är klart att dom gör det. det är jag som är ignorant. aaaargh ständigt detta jobb med sig själv. will it ever end.
Skicka en kommentar